Ivan Loftrup Ericson var en tid som lärare i Staffanstorp. Bild Ann Mellbom

Staffanstorp: Sedan flera år är Ivan Loftrup-Ericson, Mr Sydnytt, ett välkänt ansikte för oss skåningar, först från TV4 och, de senaste två åren, från SVT.
Programledare och reporter går han med på som titlar. Epitetet nyhetsankare tilltalar honom föga.
-Det låter pompöst, hävdar han och skakar lätt på huvudet.

Ivan är bördig från Linköping, boende i Lund och utbildad journalist vid journalistlinjen på Skurups Folkhögskola, men ett gästspel i Staffanstorp har han också hunnit med.
-Det stämmer, som SO-lärare på Hagalidskolan från 1996 till 1998. Jag arbetade även som mellanstadielärare på skolorna i Hjärup och Tottarp under en kortare period, berättar Ivan, som dock inte tror att han återgår till läraryrket. Han trivs utmärkt med att tolka och leverera skånska och blekingska nyheter genom tv-rutan.

 Ivan Loftrup-Ericson, Mr Sydnytt. Foto: Ann Mellbom

Timmar av föreberedelser
Vad gör han då mellan Sydnytts olika sändningar?
-Förbereder dem, svarar han frankt.
Den långa sändningen har en redaktör, men den sena sändningen planerar Ivan själv. Den är hälften så lång, så ett urval av vad som ska ingå måste göras. Dessutom innehåller den sena sändningen ett nytt inslag, vilket Ivan måste planera för och instruera reporter och fotograf.
Sina texter skriver han själv, ungefär som en tidningsreporter. Längre inslag varvas med kortare telegram. Det är Ivans ansvar att välja vilka och att redigera texterna.
-Har vi en gäst i studion, förbereder jag frågor för denne och gör en provintervju, oftast per telefon. Alla som gästar Sydnytt har inte vana och rutin av TV och intervjuer. Ändå måste de ges en ärlig chans att föra fram sin mening på de två eller tre minuter som en intervju varar, förklarar Ivan.

Duktig på att hitta kärnan
Vi tittare hyser gärna en idé om nyhetsuppläsare som personifierade uppslagsverk, för aktualiteter och samhällsfrågor. Är det sanning eller en illusion?
-Det vore förmätet att säga så, men visst lär man sig något nytt varje dag. Som journalist övar man upp sin förmåga att på kort tid sätta sig in i ganska svåra saker och hitta de relevanta frågorna. Man blir duktig på att hitta kärnan, helt enkelt. Vi som arbetar här är allmänreportrar, inte specialister inom ett visst område, ändå gäller det att vara så påläst som möjligt och hyggligt insatt. Man ska ju vara trovärdig mot dem man intervjuar, betonar Ivan.

En vidgad värld
Ivan berättar om fördelarna med sitt yrke, de som berikar hans liv:
-Ganska ofta får jag ju vara med om saker som jag vet att jag aldrig hade kommit i kontakt med om jag inte hade haft det yrke jag har. Utanför arbetet har man sin familj och en begränsad umgängeskrets. I mitt jobb får jag verkligen möjlighet att vidga min värld. Det är läckert!
Han minns en tidig morgon i januari för ett par år sedan. Klockan var runt fyra, när ett tjugo-, trettiotal fiskebåtar lämnade Helsingborgs hamn för att ge sig ut på säsongens första torskfiske:
-Det var svinkallt, men entusiasmen och passionen hos dessa människor värmde. Det var speciellt att få följa med dem och försöka förstå deras iver över något som är så fjärran det som ger mig en kick i livet.

Spännande möten
Ivan visar studion, varifrån Sydnytt sänds, hem till dig och mig, hem till alla skånska och blekingska tv-soffor.
Där, framför kamerorna, avslappnad men rutinerad vid den välkända glaspulpeten, hör han ju hemma, tänker man.
Men när man lyssnar till Ivan, får man intrycket av att glöden för yrket finns ute på fältet, snarare än i studion.
-Visst handlar det om mötet med människor, ofta korta möten, som ändå ger en ganska nära kontakt. Det är spännande, medger Ivan Loftrup-Ericson, Mr. Sydnytt, som gärna blir kallad reporter, men som drar sig för ordet nyhetsankare.