Ledare: Mångfalden i Sverige är en resurs och en förutsättning för att landet ska fortsätta utvecklas. Det finns en del som inte delar den uppfattningen. Annars hade inte missnöjespartier fått fotfäste.

Varför prata om invandrare? Det handlar om individer som med rätt förutsättningar kommer att utveckla landet. Så länge människor hotas, skadas eller mördas på grund av sin etniska, politiska, sexuella eller religiösa tillhörighet har vi i Sverige inte gjort tillräckligt. Men det finns hopp om förändring i synsättet.
Sverige är nämligen i behov av en ständig invandring för att överleva och utvecklas. Det är inget nytt fenomen som uppstått på 2000-talet. De första som tog landet i besittning när inlandsisen smälte var invandrare. Under 1600-talet invandrade valloner och lärde svenskarna järnhanteringen. Den lever vi gott på än idag. I någorlunda modern tid har strömmen av nybyggare fortsatt. Efter andra världskriget kom italienarna och gjorde bland annat SKF till en lönsam industri i Göteborg. Sedan följde ungrare, jugoslaver, greker osv. Många återvände aldrig hem utan blev bofasta. Idag är det andra och tredje generationen som fortsätter som svenskar. Många med lite annorlunda namn.
Men varför ska det ha någon betydelse vad du heter? Det viktigaste är drivkraften och ambitionen.
Sverige är ett kontrollsamhälle med historisk grund.

Det började med Axel Oxenstierna som var riksråd från 1611-1654. Det är byråkratins och kontrollsamhällets okrönte fader. Han älskade administration och drivfjädern var att kunna driva in skatter som kunde finansiera dåtidens chefers globala krig. Han fick genom slumpen härja fritt och lade grunden till att Sverige är som det är idag. Byråkraternas skara växer ständigt. Det är dags att bryta den trenden nu. Vi behöver mer kreativa människor i produktionen och mindre i förvaltningen. Skatter behövs för den gemensamma välfärden, men inom rimliga gränser. Idag går 63 öre av varje intjänad krona till skatter! Stat, kommuner och landsting hjälps åt att förbruka pengarna.
Varför uppstår missnöjespartier som lever på missnöjet över invandrarnas ankomst? Det beror delvis på byråkratin, som handlägger ärenden och inte ser till individen.

Det finns många företag som har brutit den trenden. Ett av de största är McDonald´s. De är idag Sveriges största privata arbetsgivare för unga människor. De erbjuder en inträdesbiljett till arbetslivet för unga människor. De tittar inte på nationalitet utan på individen. Varför gör inte fler arbetsgivare det?
I en undersökning från 1997 utförd av SIFO konstaterade sex av tio personalchefer att man gärna anställde människor som jobbat på McDonald´s ett halvår. Det viktades som viktigare än samma tid på en extra termin i högskolan!
Det handlar naturligtvis om synsätt. På McDonald´s får man lära sig punktlighet, ta ansvar, hålla rent och klara jobbet. Helt enkelt uppfylla ganska enkla krav.
McDonald´s tittar inte på vilken nationalitet den sökande har eller om språkkunskaperna är bristfälliga. Det är individen som är intressant. Tänk om fler arbetsgivare kunde ha den inställningen!
Sverige är – oavsett vad en del missnöjespolitiker säger – redan sedan många, många år ett mångkulturellt samhälle. Det behövs för att landet med sina blygsamma 9 miljoner ska kunna utvecklas och överleva. Inte minst krävs det inom vården att det kommer in människor med en annan inställning till äldre. Äldre är en resurs som inte behöver slutförvaras utan dela med sig av erfarenheter.